There will be bloodpudding!

Postat i Inälvsmat Fläsk kl. 12:34 av | Kommentarer (0) |

Med Homer Simpsons visdom med oss i bakhuvudet "Om man nu inte skall äta djur, varför är de då gjorda av mat?" fortsätter vi våran heliga resa att i denna anda äta oss igenom ett helt djur. Djur är ju trots allt gjorda av mat, och det skulle ju vara ett fasligt slöseri och då inte ta hand om det.  

Sagt och gjort, nästa anhalt var blod. Den självaste livsvätskan, det flöde som gör att det blir folk av oss. Innan vi vidare berättar eller förklarar vad vi gjort måste vi ge en stor eloge till Carl-Jan som varit en ovärdelig inspirationskälla i detta arbete, så innan ni går vidare, lyssna till denna gigant bland matpornografer och njut (eller äcklas?)


Ett par bilder medan du lyssnar:






"Jag tror jag tar en bit till"

Vilken man, vilka läten. En man som aldrig kommer att få passa mina barn, men kanske göra mat till mig någon gång. 

Med denna lilla introduktion så tror jag vi är redo att gå in på kvällens huvudnummer. Dagen innan hade 1 liter grisblod köpts in (60 spänn) och blandats upp med öl, mjöl och kryddor. En intressant sak med det ena receptet var att det enligt författaren (Leif Mannerström) var anpassat för 4 personer, innehållande 1 kg blod, 400g späck, 800 g(!) bacon vilket summerar upp till nätta 525 gram kött per person. Vi var 8 personer som åt, och det räckte gott och väl och använde samma mängd som Leif. 


Väl på den stora dagen hackade vi upp späck, lök och äpple fint och stekte ihop det hela. Sedan hade vi i vita russin och lite äpplejuice och lät det koka ihop och gotta sig lite. 


Sedan var det bara att blanda ner steket i blodblandningen från dagen innan. För att inte det skulle koagulera tog vi bara i lite i taget (men det kanske inte är så farligt, vet inte riktigt hur blod beter sig.....)


I och med det var egentligen hela anrättningen klar för ugnen, men för allas trevnad och matens excellens bör man smaka av den, och i detta fallet kan man antingen göra det genom att ta en liten congacskupa, hälla upp ett par centiliter och smutta lite. Eller så kan man stek en lite klutt till en blodplätt. (Att föredra) 
När smeten är nog kryddad är det bara att hälla upp den i en ugnsform (helst typ en brödform, men det funkade även med en sockerkakeform) och skjuts in i ugnen. Formen skall stå i ett vattenbad i ugnen. 



Sedan skivar man upp puddingen och steker den lämpligen lite (i smör) innan servering. Det hela serveras med bacon eller sidfläsk och lite rårörda lingon. 







Och smaken?
På många sätt var det mycket lik blodpudding som man kan köpa, men det var luftigare och lite krämig, men det kan bero på att den hade önskat sig en liten stund till i ugnen. Kryddningen kan man ändra lite som man vill och tror att de flesta klassiska jul-kryddorna fungerar väl i blodpudding. 
Det var inte det godaste vi lagat, men ack så carnecentriskt, och faktiskt helt okej!

Blodpudding 
10+ port (enligt Leif Mannerström 4 port)


Dag 1 : 
- 1 liter grisblod 
- 600 g fint rågmjöl
- 2 dl ljus sirap
- 3 dl carnegie porter
- 2 msk konc oxfond
- 1 tsk kryddpeppar
- 1 tsk ingefära
- 1 tsk kummin
- 1 tsk mejram
- 2 tsk timjan
- 30 g salt
- vitpeppar

Börja med att rosta kryddorna några minuter i en torr stekpanna. Rör ihop sirap, blod, fond och öl till en härlig smet. Vispa därefter försiktigt ner mjölet så att det blir en trögflytande massa. Forstätt sedan med att vända ner kryddorna. Ställ det kallt över natten.

Dag 2:
400 g späck
- 2 syrliga äpplen
- 1 dl äppeljuice
- 1 gullök
- 3 dl gula russin

Till servering
- 500 g knaperstekt bacon
- rårörda lingong
- rödbetor
- sallad

Tärna specket i små små bitar och hacka löken. Riv äpplena på den grova delen av rivjärnet. Fräs först specket med löken, o tillsätt sedan äpplena med äppeljuicen och låt det puttra i några minuter. Tillsätt slutligen russinen vänd ner det i blodetsmeten. För att få reda på om kryddningen är hemma utförs lämpligen ett stekprov. Stek en liten blodplätt som om det vore en pankaka, notera att den kommer att smaka mer mjöl än slutresultatet.
Sätt ugnen på 150° och koka även upp lite vatten. När smeten är tillräckligt kryddad ska puddingen bakas i vattenbad i ugnen. Häll först över smeten i terrin-formar (om de inte är non-stick kan de penslas med smält smör) och ställ de sedan i en större ugnssäker form, och fyll på med varmt vatten så högt det går, detta görs lämpligen när formarna redan står på ugnsgallret.
Baka puddingen i ca 1 ½ - 2 h tills innertemperaturen är ca 85° C. Låt den svalan i minst en kvart så att den går att skära i centimetertjocka skivor. Innan servering fräser man skivorna snabbt i smör (ett måste enligt Carl-Jan) tills de får en vacker yta. Servera sedan med bacon och lingon. Smaklig spis.




Annons:

Den som lever får se!

Postat i Lättlagat Nötkött Inälvsmat kl. 22:01 av | Kommentarer (3) |

Den som lever får se tänkte jag när förslaget kom upp. Gnistan som tändes i hennes ögon samma ögonblick som hon fick idén gjorde mig nyfiken nog för att prova. Levergryta. Jag försökte dra mig till minnes min senaste närkontakt med lever (bortom leverpastej) och fann mig i tioårsåldern i min mormors gamla kök. Men en blandning av spänning, rädsla och upptäckarlust samlade vi ihop de ingredienser som behövdes enligt mormoderns recept.

 

Kalvlever ~200g/pers

Vetemjöl ~ 1-2 msk/pers

Grädde ~1 dl/pers

Lök ~1/2 per person

Lite buljong (om man verkligen vill, men levern har rätt bra med smak)

Lite Soya

Lite salt & peppar

 

Receptets enkelhet drog mig upp lite ur min rädsla, oavsett utfallet skulle ju måltiden bli carnecentrisk! Rätten är väl snarare att betrakta som en stuvning än en gryta, men ack så trevlig.

Lever skiljer sig på rätt många sätt från kött i hur det känns och hur det är att arbeta med det. Lever består ju inte av muskelfiber som kött, och saknar därför helt trådigheten som kött har. En lever är istället näst intill mjäll när den är tillagad och har en distinkt, men inte alls oangenäm smak med mycket mineralinslag och must.

Tillagningen var lika enkel (och genialisk) som receptet. Dela levern i lagom stora munsbitar. Lägg dem i en plastpåse (eller i en bunke), ha i ett par matskedar vetemjöl, salt och peppar och massera blandningen lite och låt det sedan vila ett par minuter. Stek sedan levern på mellantemperatur. Ha i den hackade löken och fräs det hela mjukt. Tillsätt sedan grädde, krydda och låt det hela koka ihop. Red av med lite mer mjöl om du vill. Levern skall inte vara röd inuti när den är klar.

Till detta drack vi på bolagets inrådan en kraftig rioja med ordentlig kropp för att väga upp den smakrika levern, vilket passade utomordentligt. Och levern då kanske ni undrar?

Det är ju ingen hemlighet att lever inte smakar som kött, och en stuvning på den har mycket av leverpastejens smak, men renare och mer koncentrerad. Jag måste säga att jag blev lite leverfrälst, inte så att jag kommer äta lever två gånger i veckan, men i alla fall lite då och då och experimentera vidare. Prova och ge dina tips!

 

”Om man nu inte ska äta djur, varför är de då gjorda av mat?” – Homer Simpson

(och detta gäller även deras lever!)