Hem ljuva hem!

Postat i Förrätt Desert Lamm Långkok Onsdag kl. 13:38 av | Kommentarer (0) |

För att fira det lyckade återtåget från världen och för att högtidlighålla min mor som blivit lite äldre, lite vackrare och lite klokare samlades vi alla till en festmåltid. En av de många ljuvliga sakerna med föräldrahemmet är dess kök som vi renoverade för några år sedan och köpte då en induktionshäll, Induktionshällen är en fantastisk innovation i köket och ligger mycket högt upp på min önskelista i mitt framtida kök. En bra induktionshäll kokar vatten snabbare än en vattenkokare, och dessutom kan du variera temperaturen lika snabbt som en gasspis eftersom värmen skapas i kastrullen, det finns ingen stor värmereservoir som i fallet med klassiska och infraröda spisar. Detta gör dessutom att när du ska göra något kladdigt som koka knäck eller steka något som stänker mycket så kan du bara lägga en tidning på spisen och sedan ställa kastrullen på toppen. Efteråt slänger man bara tidningen. Nog om kök. Nu till maten!

Till förrätt avnjöt vi en romtoast. Toasten var stekt i lite chilliolja som gav en trevlig och lite överraskande kontrast till rom och creme fraiche. Bortsett detta hade vi lite dill, lite citron, finhackad rödlök och lite citronolja. Till detta drack vi en trevlig champange som jag köpte under min resa genom champange, men som även finns på systembolaget

När jag pratade med min bror om vad vi skulle göra till varmrätt svarade han "KSP". KSP tänkte jag och förflyttades ett ögonblick tillbaka till min värnplikt där KSP var våran vän och vårat understöd i nöden (= kulspruta på militärspråk). Jag hade dock mycket svårt att se hur den skulle kunna serveras som varmrätt. Jag bad min bror om lite vägledning och han sade, lite besviken av att jag ingenting förstod: Kött, Sås, Potatis. 
KSP, givetvis. Jag gav mig ut på stadens gator och torg i jakt efter en köttbit värdig denna ansamling av människor. Jag gick från butik till butik i jakt efter ett stycke av en älg, men så här på höstens gräns strax innan årets jakt var alla frysboxar tomma och jag fick gå på andrahandsplanen och köpa lamm istället. Jag hittade en fin färsk lammstek och strosade segervisst hemåt. I takt med att jag närmade mig föräldrahemmet blev mina steg alltmer säkra och fasta då planen tog form i mitt huvud. Lammet skulle få en långsam långsam omgång i ugnen och sedan tar vi resten därifrån. 


Jag började med att bryna steken och packade sedan in den hårt i aluminiumfolie tillsammans med några krossade vitlöksklyftor, ordentligt med färsk rosmarin och ett par klickar smör. Paketet åkte sedan in ugnen på den mycket facila temperaturen 70 grader i cirka 5 timmar. 

Till detta gjorde vi hasselbackspotatis, en sås (som det kommer mera om) och en rödlöksmarmelad (introducerad i mitt liv av Jacob). 

Rödlöksmarmelad (eller chutney kanske?) enligt Josef (hoppas vi får ett alternativt Jacob-recept sedan med) (8 personer)

600-700 gram rödlök (ja, det är jättemycket) (halvmånar eller skivor)
0.5 dl socker
1 dl balsamvinäger
0.5 dl soya
Stjärnanis
Kanel
Lagerblad
Kryddpeppar
3 dl rödvin
salt
peppar
(och denna gången hade jag lite hel kummin)

Börja med att göra en karamell på sockret: lägg sockret i en torr kastrull på ganska hög värme. Rör hela tiden i sockret och var väldigt mycket på tårna när sockret börjar smälta. Först är sockret genomskinligt men sedan då det blir varmare blir det brunt och sedan svart. Denna upphettning av sockret förändrar smaken väldigt mycket och ger den fina karamell/kola tonen. Det är lite klurigt att hitta precis rätt tillfälle att avbryta karamelliseringen. Tar man det för tidigt blir det inte så mycket smak av det, tar man det för sent kan det lätt bränna och smaka lite fränt. Jag försöker ta det precis innan det byter från ljusbrunt till mörkbrunt (sjukt bra förklaring va?). Lite som oljad ek i färgen tycker jag blir bra. Björk är för ljust... Valnöt är för mörkt.... 
När sockret har fått precis rätt färg så häller du i ett par deciliter vatten (eller vin) och drar kastrullen av spisen. Vattnet kommer att stormkoka till en början så se till att du inte har ansikte eller händer i vägen. Rör runt i blandningen så det mesta löser sig och smaka. Om du inte är nöjd kan man göra om det, det tar ju bara ett par minuter. Sedan har jag i lite fett (olivolja) och all lök och kryddor. Sedan får det hela stå och småputtra på spisen ett par timmar tills bara en liten del återstår och löken är mjuk och mörk i färgen. Under tiden tillsätter jag undan för undan lite vin, soya, ganska mycket balsamvinäger. När marmeladen har kommit en liten bit man plocka upp kanelstänger och stjärnanis om man vill, beroende på hur mycket smak vill ha från dem. 
Så här långt in i marmeladtillagningen är det klokt att korka upp en flaska vin som du kommer att använda till middagen. Smaka lite av marmeladen och lite vin. Beroende på vinet får du anpassa marmeladen. Om viner smakar mycket surt efter marmeladen behöver du mera syra i marmeladen, lämpligtvis balsamvinäger, annan vinäger eller citron. Om vinet känns väldigt sött så ha i mer socker i marmeladen; sirap, honung eller socker. Det är bara att prova sig fram till du känner dig nöjd och det smakar bra tillsammans. 
Rödlöksmarmeladen är ett höjdartillbehör till de flesta kötträtter och kan varieras genom kryddningen ganska brett. En favorit som är ett lite kul alternativ till den traditionella gélén (som är det klassiska söt-sura tillbehöret).

När rödlöksmarmeladen började bli redo på spisen hade det hänt grejer i ugnen och vi hade kommit upp till en innertemperatur på 61 grader, vilket ger oss lite rosa och mycket gott kött. 

Den eskapad i ugnen ger oss två viktiga resultat. Dels det fina köttet som blir oerhört mört av den långsamma tillagningen, men lika viktigt får vi saften, som tack vare foliepaketet och den låga temperaturen inte har ångat bort eller bränts. 


Denna sköna blandning av köttets saft, smöret vi hade på och vitlöken och rosmarinen som har umgåtts med lammet under lång tid i mysig omgivning är den ena halvan av våran sås. Den andra halvan består av 200 g schalottenlök och 100 g bacon som jag steker upp.


Allt detta häller jag sedan ner i en mixer, tillsätter 0.5 dl tomatpure och mixar sedan länge till en len sås. Sedan tillsatte jag: (fortfarande 8 pers)
2 dl grädde
en msk konc köttfond
soya (framförallt för saltets skull)
peppar
balsamvinäger
honung

Här gör man samma övning som tidigare med marmeladen, man balanserar såsen mot vinet. Socker i såsen kommer från köttet, tomatpuren, löken och det man har i efteråt. Syra kommer från balsamvinägern. Vinet vi hade, en fantastisk amarone från bolaget var ganska syrlig så vi fick ha i massor med balsamvinäger och citronsaft innan såsen kunde matcha vinet. Men när det väl gifte sig..... Vilket giftermål!!!


Skrivanden under arbetet med äktenskapsförmedlingen mellan såsen och vinet. Och vinet! Vilket vin! En Amarone är ett speciellt slags vin som bara får tillverkas i ett visst distrikt i norra Italien (för att heta amarone i alla fall). Druvorna plockas som vanligt under hösten, men istället för att pressa dem låter man dem ligga till sig i ett halvår så de torkar ihop drabbas av ädelröta. Sedan i januari-februari pressar man druvorna och påbörjar jäsningen. Denna koncentration ger ett mycket smakrikt vin, men tyvärr också lite dyrare, men absolut värt det vid tillfällen...


I och med detta giftermål var maten redo att inmundigas.

Till efterrätt gjorde min ljuvliga syster en ljuvlig pannacotta med vit choklad

För 8-12 personer:
1 liter grädde
2 tsk vanlijsocker
200 g vit choklad
6 blad gelatin

Blötlägg gelatinet i kallt vatten, koka upp grädde och vaniljsocker
Lägg i hackad choklad och låt den smälta under omrörning
Häll upp i portionsskålar och låt stelna i några timmar

På toppen hade vi rårörda hallon och lite extra choklad

Och hur gick det då med vinets och såsens äktenskap undrar ni ju givetvis? 
Ja. De levde faktiskt lyckliga i alla sina dagar

Annons:

Långsamhetens lov

Postat i Långkok Annat kl. 00:05 av | Kommentarer (0) |

Som vi pratat om många gånger redan är långsam tillagning en riktig höjdare och låter kött utvecklas i lugn och ro, vilket ofta resulterar i ett mycket mört, saftigt och smakrikt kött. Vi har tidigare i bloggen kommit med exempel där vi tillagat mat långsamt i gryta (till exempel porterstek) och i ugn (10-timmarslammet). 

Detta kombinerat med att kök och köksutrustning är en fullkomligt manisk marknad för mycket specialiserade verktyg och redskap leder till en solklar slutsats. Någon måste sett behovet av långsam, långvarig och kontinuerlig tillagning och börjat slå mynt av den.

Och mycket riktigt, via ett recept kom jag den på spåren. En 'Slow cooker' eller 'crockpot' som den heter i USA. Detta är en apparat som på många sätt liknar en riskokare, men avsedd för att tillaga mat i temperaturer mellan 70 och 95 grader över lång tid (vanligtvis 8-12 timmar). Detta är helt klart en apparat som skulle vara bra att ha, framförallt eftersom långkok (eller annan långsam tillagning) på spisen lätt kan bränna eller gå torrt. Vem vet, kanske man snubblar över en någon dag. 

Här ett recept på långsam tillagning av bog
Och wiki-sidan om slow cooker


Enligt all logik borde en gryta med lock som man ställer i ugnen på en viss temperatur ha precis samma effekt, eftersom ugnen har en liknande, om än inte lika bra, temperaturreglering. Sammafattningsvis; Kan vara bra (kanske) men går nog lika bra att använda ugnen. Meeeen, och andra sidan, den som har flest (köks)prylar när man dör har störst dödsbo. 


Krischanstaspääxet 100-klubbssittning, del II

Postat i Lamm Långkok kl. 23:48 av | Kommentarer (0) |

Sent omsider återvänder vi till den minnesvärda aftonen för ett par veckor sedan då vi lagade mat till krischanstaspääxet. Förrätten har kommit upp i ett tidigare inlägg, och nu är det dags för, kanske kvällens huvudnummer och stolthet, varmrätten. 

Detta är ett recept som jag fick reciterat till mig under en bilfärd till Göteborg för ett par veckor sedan och jag fylldes av så stor tilltro till receptet så jag tänkte prova det direkt på en sittning. Tillagningsmetoden för köttet har många likheter men tjälknöl, men detta är en mer planerad tillagning (Det sägs att tjälknöl uppkom efter att någon hade glömt köttet i ugnen medan de försöka tina det, därför kryddar man fortfarande det köttet i efterhand). Det vi serverade var alltså långsamt tillagad lammstek, risotto, bönsallad och en gudabenådad sås. 

Till lammet!
Receptet kommer från min handledare i exjobbet som är en erfaren jägare (och djurätare) och rekommenderar denna tillagningsmetod till valfri del av valfritt djur egentligen, men passar superbt även till lite mindre möra bitar så som stekar, lägg etc. Tillagningen är lika enkel som genial. Ta köttet (vi använde här lammstek) och det skall vara tinat när du påbörjar tillagningen. Krydda upp köttet, vi använde här färsk rosmarin (3-4 kvistar per stek) och en grovmosad vitlök (3-4 rejäla klyftor per stek) och dra sedan ett gäng skivor bacon över härligheten (varför inte 3-4 stycken per stek?). På detta slängde vi in en klick smör (30-40 gram per stek) och ett par skvättar citronsaft (3-4 skvätt per stek). Vi valde att inte salta något, dels eftersom vi hade på bacon, men även eftersom lammkött är ganska salt i sig. Salt torkar dessutom ut kött lite så vi valde att salta efteråt istället. 
Packa sedan in hela härligheten ordentligt i aluminiumfolie. 
Placera sedan steken i ugnen på 75 grader och låt den stå där i cirka 8-10h. Du kommer inte riktigt nå upp till ugnstemperaturen i köttet så välj en temperatur som är typ 5 grader över vad du vill att köttet skall vara. 

Kärlek vid första ögonkastet (näs-kastet?)

Den långsamma tillagningen (som vi har pratat om många gånger innan, även om detta exempel är något extremt) gör köttet mycket mört och en större del av köttsafterna blir kvar i köttet. Och herrejösses vad mört det blev! Steken (som kan vara lite seg och tråkig) hade efter en lång dag i ugnen blivit i det närmaste mjäll och var en fröjd att både skära och äta. 

Tranchering av köttet. Vi plockade först bort rosmarin, vitlök och bacon för att sedan använda i såsen. 

Till detta gjorde som sagt en risotto. Det är busenkelt, men kräver en smula tålamod vid tillagningen eftersom det tar en liten stund och behöver kontinuerlig (ganska iaf) omrörning. 

Börja med att hacka löken fint och stek den med bra med smör i en gryta. När löken börjar bli genomskinlig (ska verkligen inte bli bränd) så har du i riset ner i grytan. Stek runt riset lite i smöret och när det börjar fastna i botten så har du i lite (knapp deciliter) vitt vin. När detta sedan absorberats och det återigen börjar fastna i botten så har du i lite (knapp deciliter) utspädd grönsaksbuljong. När detta absorberats tar du återigen lite vin, och sedan alternerar du vin och buljong ända till dess att riset är klart. Genom denna långsamma tillsättning av vätska och genom att man rör nästa hela tiden får risottons sin rätta klibbighet. När riset är klart (bara smaka på det) så har du i riven ost och om man vill något grönt eller smaksättning. Som alltid smakar man sedan av det med salt och peppar. Risotto kan även med fördel kryddas upp lite av torkade örtkryddor som man kan slänga ner halvvägs genom tillagningen. 

Vi serverade till detta en liten sallad gjord på sockerärtor. Denna gjorde vi genom att förvälla sockerärtor i centimeterstora bitar, och sedan blandade detta med finhackad rödlök och..... lite stekt bacon! På detta gjorde vi en dressing och så var det klart. 

Som kronan på verket denna afton gjorde vi givetvis en sås. Men gud vilken sås sedan. Jag är ganska säker på att det är den bästa sås jag varit med att göra. Vi tog som sa tidigare rosmarin, vitlök och bacon från lammstekarna. På detta hällde vi givetvis all stekvätska som samlats i foliepakten. Detta stekte vi igång i en gryta med lite lök. Sedan hade vi i ordentligt med tomatpure, lite vitt vin, soya, lite balsamvinäger. Vi mixade sedan härligheten slät och redde sedan av med grädde, typ 1/3 av volymen. 
Såsen hade massor med must och smak från lammet, uppvägd av sötma i tomatpuren, syra i vinägern av vackert avrundad av grädden på slutet. En fantastisk sås!

Som händer ibland här på köttonsdag hade vid tiden för serveringen andra saker blivit viktigare eller i alla fall i ögonblicket roligare än att fota maten, men vi lovar att den både var vacker att se på och god att äta. 
Om någon har en bild på maten får ni gärna säga till!

Sammanfattningsvis: En mycket god middag, som kräver lite framförhållning, men den är inte svår att tillaga på något vis. 


Recept -  8 port

Lamm:
1 klio lammstek
några skivor bacon
några kvistar rosmarin
några klyftor vitlök
En klick smör

Risotto:
200 g lök (helst schalottenlök, men det funkar med gul lök med)
100 g permesanost (eller nåt åt det hållet)
600 g aviorioris
100 g grönt (vi använde babyspenat för att det skulle se lite roligare ut)
3 dl vitt vin
6 dl (?) grönsaksbuljong

SÅSEN (med versaler!):
ett par matskedar tomatpure
1 (?) dl vin
soya
balsamvinäger
1 (?) dl grädde
och lite inspiration och känsla. 

Porter, gott både i maten och i kocken.

Postat i Långkok Söndag Nötkött kl. 09:55 av | Kommentarer (0) |

Så var det dags igen för att bejubla långkokets förträfflighet. Denna gång var det en stadig bit högrev som fick ett långt varmt bad i en mörk fond. Biten var inköpt till vrakpriset 50 kr / kg på Willys, men vanligtvis kan man hitta högrev för under 100 kr / kg. Bor man t ex nära Möllan kan man alltid hitta bra pris på högrev där.


Högrev är en fantastisk köttbit som när man hanterar den varsamt blir väldigt mör och smakrik. Som man ser från bilden ovan ligger högreven framför Entrecoten och på grund av att dess placering ovanför bringan består köttet av relativt mycket bindväv. Det i sin tur betyder att högreven behöver tillagas under en längre tid för att alla senor och dyl ska hinna bli mjuka nog. Det är däremot viktigt att inte ha för hög temperatur vid tillagninen för då kan köttet bli segt, det är alltså en kompromiss. Lösningen är lika enkel som självklar långkok på lågtemperatur. Då förblir köttet mört och all bindväv blir lätt tuggad.



Porterstek

1,6 kg (eller däromkring) högrev
2 flaskor Porter (50 cl), minus två glas till kocken
1 dl kinesisk soja
1,5 dl outspädd svartvinbärssaft 
2 dl vin, madeira eller portvin 
(jag blandade vitt vin och balsamico)
20-30 varv med vitpepparkvarnen
15 st krossade enbär
4 st lagerblad
3 tsk torkad timjan
3 st mosade vitlöksklyftor
2 st gullökar i klyftor
1 st morot i grova bitar
2-3 st mörk oxbuljongtärningar eller motsvarande mängd fond

ev salt, socker

Såsen 
4 dl sky (den silade vätska köttet kokade i)
2 msk vetemjöl
2 dl grädde 




Den bit jag hade hittat var på hela 1.6 kg, så det var knappt att den fick plats i grytan. Men det viktiga är att man kan täcka nästan hela biten med fonden, ju mer desto bättre. Självklart vill man inte behöva använda tokmycket fond, så man ska ha en lagom tajt gryta.

Receptet är skrämmande enkelt. Precis som långkok ska vara. Täck köttet med ingredienserna för fonden. Låt det sedan puttra på svag till medelhög värme (beroende på spis), i ca 2-3 timmar. Vänd köttet typ 1 gång i timmen. När jag gjorde porterstek var det en fantastisk vårdag, så vi satt ute på innergården hela eftermiddagen och bara njöt av solen. Därför kunde jag låta steken bada i över 4 timmar, men jag stängde av plattan efter innertemperaturen nått 80 grader.

Tips: Alternera mellan vätskorna när du fyller på så att alla ingredienser får plats i grytan.
Jag vet att det kan verka vara mycket porter enligt receptet, men jag tog två ganska stora glas för att provsmaka ölen.

Så hittills var den totala arbetsinsatsen för denna kalasmåltid nästan noll. Men innan middagen kunde serveras behövdes det kokas potatis, sås och även slängas ihop en sallad. Inget direkt ansträngande, smakerna för såsen var ju redan ordentligt koncentrerade. Så jag silade av 4-5 skopor från grytan och lät det puttra ihop med lite grädde i ca 10 minuter. Rör ut mjölet i lite kallt vatten och vispa ner i såsen. Låt det puttra ihop till såsen är lagom trögflytande.

Uppskivad porterstek. Den var verkligen så mör att den trilla sönder av sig själv.


Ta-da, middagen är klar. 


Porterstek med portersås med färskpotatis. Fyra nyanser av brunt + en sallad. 



ps. Ifall ni vill veta var högrev sitter på en blondin så hittade jag denna informativa bild

Mumms, någon mer än jag som blev hungrig?

Vad får man om man blandar kalops, lamm och nordafrika?

Postat i Lamm Långkok kl. 00:53 av | Kommentarer (1) |

Nja... svaret på frågan är kanska inte självklart, men detta recept började på en helt annan plats, på en vinprovning i Malmö. Vi blev serverade Cafe Culture, en spännande upplevelse, ett kraftigt vin med tydlig karaktär av tjära eller kaffe och många goa smaker, allt det för 89:- (finns även på box på beställningssortimentet). Åter till historien, jag blev en smula kär på vinprovningen och beställde en box. Under min väntan gick jag och funderade lite på vad man skulle kunna äta till detta. Lamm var givet till detta vinet tyckte jag, men jag tyckte även att man kan göra en ganska kraftig kryddning åt nordafrikahållet, men ändå få med mustigheten och de goa rotsakerna i en skånsk kalops. 
Nog med tänk, sedan skred jag till verket (även om det tog en timme att bestämma vad som skulle ingå när jag väl stod i affären).
Kryddorna blev klassiska kalopskryddor tillsammans med en rejäl blandning av klassiska julkryddor. Från kalopsen har vi;
Svartpeppar
Vitpeppar
Kryddpeppar
Lagerblad
(och en nypa fänkål)
Och från de afrikaska generna får vi;
Kanel
Pomeransskal
Stjärnanis
Kryddnejlika
Kardemumma

Allt detta fräser jag igång i lite olja tillsammans med lite vitlök och färsk ingefära så kryddorna vaknar till. Sedan har jag bara i köttet och börjar steka. 


Jag köpte fryst "sågat lamm", billigt kött (70 kr/kg) på willys, men det innehåller en hel del ben, men ben det är ju bara ljuva nyheter för oss när vi skall göra gryta. Det enda jag gjorde med köttet innan jag hade ner det i grytan var att dela det väldigt grovt (6x4x3 cm) och snittade lite i de stora köttbitar som hade stora partier bindväv. 

När jag gjorde detta denna gång använde jag kring 2.5 kg kött och till detta hade jag sedan i;
4 grovhackade gula lökar
4 Morötter
2 rejäla palsternackor
1/2 rotselleri (600g?)
en liten fänkål som jag hade hemma
en bit persiljerot

och denna bit av receptet är ju väldigt mycket kalops. Allt detta har jag i grytan, och lite vatten. Sedan låter jag alltihop koka i sönder (kring 1-1.5 h).

Vid detta laget av matlagningen hade dock kvällen blivit så trevlig att jag glömde bort att vidare dokumentera maten. (Gott betyg till vinet. Eller vännerna?)

Nästa steg är att ta 
1 kg potatis
1 kg sötpotatis 
och skala dem, sedan dela dem i typ 1x1x1 cm kuber. När första omgången rotfrukter gift sig med köttet och köttet börjar komma i stämning har jag i potatisen och sötpotatisen (Enkelt sett kan gäller ju desto länge ju bättre för köttet). När potatisarna börjar vara redo är allting klart. 

När potatisarna nästan är klara (typ 5 minuter kvar) så brukar jag ta några qumquat och skiva ner, de ger lite extra frukt och smak till grytan.

Smaka av och salta ordentligt. 

Jag brukar servera det i djupa tallrikar o sked, även om det kan vara praktiskt med en kniv eller något annat redskap om man får en bit med mycket ben. Till brukar jag ställa fram lite grekisk yoghurt och fat så man kan slänga ben och kryddor. 

Omgången jag gjorde räckte åt 8 pers med god marginal. 

Maträtten är mycket uppskattad och jag har använt den vid lite olika tillfällen. Har dock inte kommit fram till något lämpligt namn till den. 

Imorgon är det onsdag. Köttonsdag!

Postat i Lättlagat Fläsk Långkok Förberedelser kl. 23:35 av | Kommentarer (1) |

Många är de matskribenter som höjer långkoken till skyarna, och jag kan inte annat än att hålla med. Långkok kan verka omständligt, men faktum är det ofta är tvärt om. Imorgon ska jag servera förkokade revbenspjäll, en rätt där tjocka revbenen får små-puttra kvällen innan i en trevlig buljong. På det sättet kommer de garanterat vara genomlagade, och vid grillningen i ugnen kan man koncentrera sig på själva stekytan.

Som alla vet, måste kött beredas olika beroende på muskeltyp och djur. Josefs söndagsstek var en fransyska vilket är  en stor, rund styckningsdel från nötkreaturets bakre rygg- och magparti, och som bilderna tydligt visar var 60 grader tillräckligt för att Rosa skulle smälta i munnen. Ännu mindre tillagning krävde innanlåret som blev till råbiff ... :-)

Däremot kräver fläsk en högre innertemperatur. Tänker man på det gradientfält som faktiskt är aktuellt när en köttbit tillagas så vill man egentligen tillaga köttet i samma temperatur som den innertemperatur man eftersträvar. Men i boken "Den tekniske kocken2" påpekar Per-Olof Hegg att den metod är nästan orimlig då förhållandet mellan yttertemperatur och tillagningstid påminner om en "roten-ur" funktion. De sista graderna kommer iaf ta lång tid. Så man måste ha en högre yttertemperatur än den sökta innertemperaturen, men genom att sjuda köttet i buljong blir det garanterat aldrig varmare än 100 grader, och efter bara 1 ½ h så mår nu grisen riktigt prima.


 Tjocka revben från en glad svensk gris

Två timmar senare.

Revbenen ska nu få vila i fonden över natten. Imorgon ungefär 2-3 timmar innan tillagning ska de flyttas över till en tomat och soja baserad marinad.

/Jacob

ps. fortsättning följer (inkl recept) ...