Chateau de Buss - Pannbiff med lök!

Postat i Frankrike Lättlagat Nötkött Onsdag kl. 09:57 av | Kommentarer (1) |

Som uppmärksamma läsare redan vet har vi alltså anlänt till Paris med bussen och undrar lite vad vi skall göra med våra liv. En buss och ingen växellåda på en främmande plats i världen. Vid denna fråga, och vid väldigt många andra svåra frågeställningar visar bussen vägen. Vi står parkerade vid parken och håller på att diska/röja/spela gitarr efter risotton (i föregående inlägg) (lite oklart vad just gitarrspelandet hade för korrelation med diskningen efter maten, men det kommer troligen eller möjligen spela en viktig roll för historiens fortsatta framfart.) 

Maria hjälper till med disken på sitt eget lilla vis

När vi står där i godan ro och planerar kvällens upptåg kommer det fram en kvinna till oss. Det första hon säger (eller i alla fall inom 10 sekunder) är att vi måste bara komma och bo hos dem, det skulle vara SÅÅÅÅ roligt och de har ett hus så de får plats med alla. Kvinnan ger oss en adress och en passionerad vägbeskrivning på franska och lite engelska. Kvinnan berättar att hennes man spelar mycket gitarr (han har 7 gitarrer hemma) och att han SÅÅÅÅ gärna skulle vilja spela gitarr tillsammans med Maria (och på så sätt var gitarrspelandet en vital del av de fortsatta händelserna). Kvinnan pratar med oss i tio minuter innan hos stressar iväg. Kvällen spenderar vi i de vackra kvarteren kring Sacre Ceur förbereder oss inför vad som komma skall. 

Den efterföljande dagen gör vi Paris och sedan telefonerar vi till tanten (vi har fortfarande, vid skrivande stund, inte lärt oss vad hon heter) och meddelar att vi tackar jag till deras frikostiga inbjudan och är på väg. Tanten jublar och säger att hon hämtar oss på tågstationen. För att bjuda tillbaka lite bullar vi upp ordentligt innan färden ut mot Versilles (som de bor i närheten av) och förbereder ett äkta svensk skrovmål. Vi tar bestämmer oss för att tillreda pannbiff. Med massor utav lök. Vi handlar alla ingredienser och tar samtidigt i lite extra så det ska räcka ordentligt, till oss fem i bussen och de tre som vi skall bo hos. 2,2 kilo köttfärs. 

Väl på plats i deras hem slås vi av atmosfären, ett ganska stort gårdshus som känns ganska litet, efter som det är fullkomligt fullt med saker, pinaler och prydnadsföremål. På sängen jag sov på var det inte mindre än fem överkast på varandra. På grund av dessa omständigheterna känner jag mig i det närmaste tvungen att även lägga upp en bild från deras kök, där vi trängdes 5 glada matlagare på knappa 4 kvadratmeter.


Detta om detta! Nu till pudelns kärna, klostrets öl, tyngdpunkten i tillvaron, ja det som egentligen spelar någon roll: Maten!

Biffarna (per person):
150g köttfärs
30g finhackad lök
1/2 ägg
1 msk skorpmjöl eller mjöl (lite olika hur mycket man behöver, ta till smeten inte så är klafsig men ändå smidig)
Salt
Peppar

Detta är kanske det främsta praktexemplet på ett rakt-upp-och-ner-recept. Blanda allt. Stek. 


Jag gillar personligen då man gör tunna pannbiffar så det blir lite att tugga på, och inte köttbullskänslan som man lätt får med tjockare biffar. Med våra frejdiga inköp resulterade det hela i ett imponerande mängd biffar. Dessa serverades med potatismos, stekt lök (1 rejäl lök per person. Stekes låååångsamt) och sås. Såsen var en vanlig brunsås med en liten skvätt vin i:

Sås (per person):
1/2 dl grädde
soya
lite spad från inlagd kapris
lite lingonsylt
lite buljong
lite balsamvinäger
salt, peppar
2 msk vin

Låt det hela puttra ihop och smaka av det. Anpassa till vinet och se till så du har sälta, sötma och syra med i båten. Göres med fördel i stekgärnet där du stekt biffarna. Då får man med lite god smak och lite extra sälta därifrån.


Under matlagningen insisterade vi på att våra värdar skulle äta med oss, vi hade köpt gott om mat och vi tycker att det skulle vara trevligt. De hade redan ätit svarade de, men vi gav oss inte. Tillslut svarade de: vi är vegetarianer. En kompakt och pinsam tystnad sänkte sig över huset. Köket var i det närmaste impregnerat med stekos från biffarna och tunna skivor av torkad korv låg serverad. 
Med detta avslutande, och kraftfulla, argument avslutades diskussionen och vi lämnades ensamma kvar i matrummet för att sätta i oss vårt så ömt tillagade (och tillägnade) kött. Vår värdinna repade sig dock snabbt och fick en liten portion sås, lök och potatis som hon uppskattade så till den milda grad att vi fick hålla en "swedish sauce education" med henne. Bechamel, släng dig i väggen. Nu kommer Brunsåsen och erövrar världen. Middagen accompangerades av de skönaste toner, precis som hon sagt så spelande hennes man gitarr. Och som han spelade sen.... Ljuv klassisk gitarr och denna musik gav en drömsk aura till den redan lite suggestiva kvällen, i ett hus fullt av prylar, i ett hem hos främlingar, i en förort till Paris. Och hur hamnade vi där. Jo, bussen. 


Efter måltiden packade vi fem in oss i bilen tillsammans med Jackie (den gitarrspelande mannen) som sedan körde oss kring Paris för att visa sevärdheter nattetid. En overklig dag. 


Den efterföljande dagen fortsatte projektet att finna en ny växellåda, vilken ännu en gång skulle leda oss på synnerligen okända vägar och möta människor fulla av vänlighet. 
Annons:

Köttfri Måndag - BönWraps

Postat i Köttfri Måndag Lättlagat kl. 20:19 av | Kommentarer (0) |

Som ni kanske känner till började hela köttonsdagen med att vi insåg att vi hade träffats, av tillsynes en slump, varje onsdag och tillrett djur. Att vi valt just onsdagen var alltså inget planerat eller avsiktligt, det var nog snarare så att onsdagen valde oss. Men döm av min förvåning då jag blev kontaktad av en kompis som berättade att hon representerade köttfri måndag. Jävlar, tänkte jag, har vi redan skapat oss en hat-organisation. En äkta anti-köttonsdag-partikel? Men så var det inte (där fick mitt uppblåsta ego den smällen som det behövde) Köttfri måndag är tydligen en internationell rörelse som jobbar för att kontrollera köttkonsumptionen i världen. Detta för att motverka miljöförstöring (ädelt!) och skydda djuren (mindre ädelt!). Även vi på köttonsdag äter inte alls alltid kött, men när vi väl gör det, då jävlar....
Så: eftersom vi bara aspirerar på att påverkar onsdagens matval ser vi inga alls hinder att utöka konceptet och även skicka in ett veggierecept lite då och då och vem vet... kanske på en måndag?


Som ingen av er kan ha missat (förrutom kanske någon i norrland) är det vår!! Träden spirar, blommor slår ut och brunstiga tonåringar stryker kring och stöter ur sig underliga parningsläten (nu även över sms). För att högtidlighålla vårens ankomst bestämde vi oss hastigt och lustigt att välkomna den på en av Skånes vackrare platser, Bokskogen vid Torup! Våren skulle välkomnas på ett mer (10 km löpning) eller mindre (en småborgerlig promenad runt slottet) hurtigt sätt och som krona på detta dagsverk: Picknick!



För detta inhandlade jag följande (3 pers)
2 (eller iaf 1 1/2) rödlök
4 ordentliga och mogna tomater
en grabbnäve småtomater
en kvast bladpersilja
lime
1 gul paprika
2 burkar kidneybönor
3 vitlöksklyftor
Olivolja
vitvinsvinäger
70g (ett paket) röd mangold eller någon annan småsallad

Till servering:
2 avocado
6-8 wrap bröd (typ tacobröd, eller libanesiska som jag använde)
Turkisk/grekisk yoghurt


Tillagningen är oerhört enkel: 
Skölj bönorna
Hacka alla ingredienser (se till att hacka löken fint)
blanda allt
Ha i olja&vinäger
Smaka av med örtsalt och limesaft
Här kan man givetvis ha i mycket mer kryddor, bara att låta inspirationen flöda. 


Till serveringen är det bara att skiva avocado (går ej att göra långt innan, den blir lite ful) och lägga på en lagom mängd i ett bröd. Sedan att äta det och se snygg ut hela tiden är en konst som jag tvivlar på att någon bemästrar. Men gott är det i alla fall.

Måndag - För att det inte är Onsdag hela veckan. Eller nåt. 

Grillpremiär!

Postat i Lättlagat Fläsk Tillbehör kl. 12:52 av | Kommentarer (0) |

Vårsolen skiner över den akademiska bondbyn, tusentals bleka små studenter kisar förvånat mot solen och tar stapplande steg ut i vårluften. Liksom beta följer efter alfa, liksom dagen efter följer dagen före så resulterar våren i ett mycket pikant beteende hos de små studenterna. De eldar trä (en vana som dött ut för över 100 år sedan) för att tillaga sin mat, dessutom på den mest barbariska av sätt, de lägger helt enkelt köttet på glöden och väntar till det är precis lagom bränt. Det är grilltider. 

Vi köpte in fläskkarre (såklart!) och marinerade denna som sig bör och denna gång var det Nisse som stog för marinaden, med många inslag från förra veckans förberedelser:


Marinad:
Soya
Olja
Honung
Sambal Oelek
Liquid Smoke
Vitlök
Salt (mer än du tror!)
Peppar
IPA (india pale ale)

Till detta gjorde en en tsatsiki men bra med klös i och någon slags fransk potatissallad, en favorit i mitt tycke, som man kan krydda på väldigt många olika sätt. 


Fransk potatissallad: 4 port
1 kg fast potatis (helst nypotatis)
2 rödlökar
en halv näve kapris
Lite oliver om man tycker det är gott

Dressing:
Olivolja
Vinäger
Dijonsenap (ganska mycket)
Honung
Dragon (och / eller någon annan örtkrydda som man tycker om)
salt

Personligen har jag lite svårt för mejeri eller majonäsbaserade potatissallader, men denna typ tycker jag är en riktig höjdare. Bäst med färskpotatis, men fungerar året om till kött, fisk och fågel. 


Och med detta satt vi och såg sakta solen sjunka ner bakom studentkorridorerna och kände att livet är inte så illa trots allt. 

Peace

Italien är ett konstigt land på många sätt, men bra mat har de!

Postat i Lättlagat Nötkött kl. 15:32 av | Kommentarer (0) |

Det känns som att man varje dag får läsa ännu en skandal om Italien, de flesta är kopplade till Berlusconi. Antingen så säger han något dumt, eller så förbluffas man ännu en gång av hur det italienska folket verkar gå med på hans dumheter. Han är verkligen en fantastisk citat-maskin som bara vräker ur sig skräp. En av mina favoriter är :

Om förs laget att inrätta en EU-inrättning för matstandard i Finland istället för den italienska staden Parma:
 "Parma är synonymt med god matlagning. Finländare vet inte ens vad prosciutto är. Det här kan jag inte acceptera.”

med bubblaren 

Angående hans tunnhårigheten:
"Jag har lite hår eftersom min hjärna är så stor att den pressar bort allt hår."

Tillbaka till den italienska maten. Sin videokrati till trots, Italien är i mina ögon världens främsta land när det gäller matkultur. Den har allt, den är carnocentrisk men samtidigt värnande om grönsakerna. Den har kladdiga såser, men även enkla fresco anrättningar. Och låt oss inte glömma deras charkuterier
Berlusconi har i alla fall rätt om en sak, en god och vällagrad prosciutto (lufttorkad skinka) är gudomligt gott. Och korven! Det är ett eget kapitel som förtjänar en egen korvfest.

Men om jag ska välja en rätt som lyser starkast på den italienska stjärnhimmel av maträtter, så måste det vara lasagne. Lasagne är så genial i all sin enkelhet. Det är helt enkelt Brasses korvkaka i snyggare förpackning. Man tar ett gäng saker, som alla är goda var för sig, och sedan lägger man det i en form, slänger in det i ugnen, och ta-da. Magi, det blev gott!

Men var börjar man då? Jo, grunden till en riktigt god lasagne är precis det Brasse insåg.Varje del för sig måste smaka gott. Det går inte att göra lasagne på halvkassa grejer och förvänta sig magi, skit in - skit ut. Därför börjar jag med att koka en god o kraftig tomatsås. Det räcker gott o väl med burktomater, men man ska låta den gotta ihop sig en bra stund med både lök, kryddor, chili och fond. Dessutom har jag en hemlig ingrediens till min tomatsås, rotselleri. Genom att låta lite rotselleri koka med i tomatsåsen, och sedan mixa ihop det, förhöjs både smaken och konsistensen blir trevligare.

Med tomatsåsen klar går resten som en dans. Först puttrar man försiktigt ihop en bechamelsås. Här är det viktigare att man inte bränner den än att den blir super-kletig. Så var försiktiga, jag vet inte hur många bechamelsåsar jag har bränt sönder. Därefter fräser man som hastigast köttfärs för att sedan blanda i tomatsåsen. Sen är det bara att börja bygga lasagnen.

Jag brukar dock fortsätta korvkake-principen och även ta i andra gottigheter. Tex varva med lite tunt skivad zucchini, lite keso och även lite smörstekt svamp. Här är det bara att ösa på med sånt man gillar.

Slutligen körs allt i ugnen i ca 1 timme. Först på 200 grader för färgens skull, därefter på 150-175 grader tills den är genommjuk. Och i sann Italiensk anda så ska all mat serveras med extra ost. Är man i Italien är det så klart parmigiano reggiano som gäller, men jag testade denna gång med en extra lagrad västerbottensost. Minst lika gott.


/Jacob

Helstekt Kotlettrad

Postat i Fläsk Lättlagat kl. 22:33 av | Kommentarer (1) |

Mitt i den sedvanliga avscanningen av willys kötthylla stannar jag plötsligt mitt i rörelsen. Den ljusa och lätt flourucerande färgen drar mig till sig, likt flugor till en ljuskälla, tonåringar till follköl eller ekonomer till balansräkningar. 

Kort Datum 1/2 Priset! 

Vilken dag! 2 kilo kotlettrad för ynkliga 40 spänn. Det är dags för djur!

Personligen är jag mera glad för hel Karre än för hel kotlettrad, tack vare att karren är fint marmorerad och därför alltid blir ljuvlig efter en timme eller två i ugnen, medan kotletten består av en ganska stor sammanhängande muskel, som tyvärr och blir lite torr. Karren sitter framför kotletten på grisen, och säljs ibland även som "grishals". Karre är dessutom också vanligtvis billigare än kotlett. Karre är min absoluta favoritdel av grisen att grilla, men det var ju inte alls det som detta skulle handla om. Kul karrerecept får komma en annan gång, tillbaka till kotletten!
För att behålla saftigheten i köttet körde jag den hel på 160 grader i kring 90 minuter. Det enda jag gjorde med köttet innan det var skjuts in i ugnen var att badda in det ordentligt med salt, peppar, lite rosmarin, en skvätt soya och lite olja. När vi tog ut det var innertemperaturen 82 grader, men när det gäller kotlett, eller kanske främst karre (nu var jag där igen!) blir köttet bara mörare desto längre man väntar. Till detta gjorde jag en sås på flottet från formen, kokte lite haricotes vertes och ris. Allt detta serverat med den obligatoriska gelén.
Jag gjorde även en liten enkel sallad av bönorna, blandade upp dem med valnötter, fetaost, finhackad schalottenlök, pumpafrön, S&P, olja och vinäger. 

Oerhört enkel maträtt, tar en liten stund i ugnen, men den lagar sig själv. 

En intressant sak med både hel kotlettrad och hel karre med ben är att det allra bästa köttet är det som sitter intill och mellan revbenen. Men detta som bakgrund har jag bestämt mig att prova göra tunna, så kallade "baby back ribs", men det blir en annan dag. Sensmoralen från detta var bara att skär inte bort benen för grovt, pilla loss köttet emellan och njut!

Min förhoppning med detta är att inte människor skall vara rädda för hela köttbitar i affären och tro att det behöver vara svårt eller besvärligt att tillaga dem. En helt nu värld ligger och väntar på dig i köttdisken. 

Den som lever får se!

Postat i Lättlagat Nötkött Inälvsmat kl. 22:01 av | Kommentarer (3) |

Den som lever får se tänkte jag när förslaget kom upp. Gnistan som tändes i hennes ögon samma ögonblick som hon fick idén gjorde mig nyfiken nog för att prova. Levergryta. Jag försökte dra mig till minnes min senaste närkontakt med lever (bortom leverpastej) och fann mig i tioårsåldern i min mormors gamla kök. Men en blandning av spänning, rädsla och upptäckarlust samlade vi ihop de ingredienser som behövdes enligt mormoderns recept.

 

Kalvlever ~200g/pers

Vetemjöl ~ 1-2 msk/pers

Grädde ~1 dl/pers

Lök ~1/2 per person

Lite buljong (om man verkligen vill, men levern har rätt bra med smak)

Lite Soya

Lite salt & peppar

 

Receptets enkelhet drog mig upp lite ur min rädsla, oavsett utfallet skulle ju måltiden bli carnecentrisk! Rätten är väl snarare att betrakta som en stuvning än en gryta, men ack så trevlig.

Lever skiljer sig på rätt många sätt från kött i hur det känns och hur det är att arbeta med det. Lever består ju inte av muskelfiber som kött, och saknar därför helt trådigheten som kött har. En lever är istället näst intill mjäll när den är tillagad och har en distinkt, men inte alls oangenäm smak med mycket mineralinslag och must.

Tillagningen var lika enkel (och genialisk) som receptet. Dela levern i lagom stora munsbitar. Lägg dem i en plastpåse (eller i en bunke), ha i ett par matskedar vetemjöl, salt och peppar och massera blandningen lite och låt det sedan vila ett par minuter. Stek sedan levern på mellantemperatur. Ha i den hackade löken och fräs det hela mjukt. Tillsätt sedan grädde, krydda och låt det hela koka ihop. Red av med lite mer mjöl om du vill. Levern skall inte vara röd inuti när den är klar.

Till detta drack vi på bolagets inrådan en kraftig rioja med ordentlig kropp för att väga upp den smakrika levern, vilket passade utomordentligt. Och levern då kanske ni undrar?

Det är ju ingen hemlighet att lever inte smakar som kött, och en stuvning på den har mycket av leverpastejens smak, men renare och mer koncentrerad. Jag måste säga att jag blev lite leverfrälst, inte så att jag kommer äta lever två gånger i veckan, men i alla fall lite då och då och experimentera vidare. Prova och ge dina tips!

 

”Om man nu inte ska äta djur, varför är de då gjorda av mat?” – Homer Simpson

(och detta gäller även deras lever!)

Den som väntar på nått gott ...

Postat i Fläsk Lättlagat Onsdag kl. 08:42 av | Kommentarer (2) |

Detta är fortsättningen på de förkokta revbensspjällen och deras resa från kylen till tallriken. Genom att låta köttet mogna, liggandes i grytan med fond över natten framträdde smakerna extra mycket. Däremot är fonden inte rinnig när man tar ut den ur kylen, men räds inte kladd och gelatinliknande mojs när ni testar detta. Det är ju trots allt ben som har kokats. Så när jag flyttade över köttet till marinaden värmde jag upp grytan tills gelén smält. Därefter maserades marinaden in och allt fick nu vila igen. Efter ca 3 h var köttet redo, och fick stå i ca 30 min i 170 grader i ugnen. Som avslutning drog jag igång ugnens grillfunktion och gav köttet lite extra yta. Då har det en snygg färg, det är genomvarmt, men inte segt och fram för allt är det proppfullt med smaker. 

Liquid smoke, finns att köpa på tex Ica Malmborgs (Clemenstorget)

Hemligheten bakom mina BBQ-ribs, (och antagligen många steakhouses), är en skojig smaksättare som heter liquid smoke. Det är framställt genom att man låter hickoryrök passera genom vatten, och resultatet är verkligen koncentrerad röksmak. :-)   




BBQ-ribs med coleslaw.

Som avslutning vill jag bara ytterligare poängtera en fördel med långkok. När ben och grönsaker kokats i fond och vin blir det en fantastisk soppa. Den blir mörk, smakrika och väldigt salt. Perfekt som hemgjord fond med andra ord. Så utan någon extra ansträngning kan man ta fram denna mustiga smak igen, tex för en pastasås eller dyl. För att förvara härligheten börjar man med att reducera ner fonden tills den nästan är trögflytande (dvs låter det puttra utan lock i ca 1-2 timmar). Därefter silas ben, grönsaker och lagerblad bort, och när det har svalnat något så häller man allt i iskubspåsar. Sim-sala-bim så har man portionsstora fondtärningar.


Hemgjord fond, gjord på avkoket från revbensspjällen.


/Jacob

EDIT ( efter förfrågan):
Hemgjord fond (efter tilllagning av köttbit med ben)
- morot 
- gullök 
- lagerblad 
- rotselleri (en fantastisk smakbärare) 
- vin 
- vitpeppar (jag tycker att vitpeppar smaken överlever kokning bättre en svartpeppar) 
- 1-2 grönsaksbuljongtärningar (egentligen vill man ha libbsticka, men grönsaksbuljong funkar också) 

Efter att tillagningen av köttbiten eller fågeln är klar, låter man helt sonika fonden fortsätta reducera. Alltså, låt det sjuda utan lock. Det tar ca 1-2 h extra, men är verkligen värt det. Ju mer man låter det reducerar, desto bättre fond, så länge det är flytande.
 När det har svalnat något silas fondgrönsakerna bort, jag mosade rotsellerin lite gran så att lite puré följde med. 
Därefter låter man antingen det svalna helt och tar bort fettet eller så kör man bara på. 
Många anser att man ska ta bort det fettlager som hamnar överst. Själv låter jag alltid det var kvar, det är gott men onyttigt. Vill man vara nyttig äter man mindre portioner.
När det är vettigt tempererat fyller man iskubspåsar med den nya fonden. 

Imorgon är det onsdag. Köttonsdag!

Postat i Lättlagat Fläsk Långkok Förberedelser kl. 23:35 av | Kommentarer (1) |

Många är de matskribenter som höjer långkoken till skyarna, och jag kan inte annat än att hålla med. Långkok kan verka omständligt, men faktum är det ofta är tvärt om. Imorgon ska jag servera förkokade revbenspjäll, en rätt där tjocka revbenen får små-puttra kvällen innan i en trevlig buljong. På det sättet kommer de garanterat vara genomlagade, och vid grillningen i ugnen kan man koncentrera sig på själva stekytan.

Som alla vet, måste kött beredas olika beroende på muskeltyp och djur. Josefs söndagsstek var en fransyska vilket är  en stor, rund styckningsdel från nötkreaturets bakre rygg- och magparti, och som bilderna tydligt visar var 60 grader tillräckligt för att Rosa skulle smälta i munnen. Ännu mindre tillagning krävde innanlåret som blev till råbiff ... :-)

Däremot kräver fläsk en högre innertemperatur. Tänker man på det gradientfält som faktiskt är aktuellt när en köttbit tillagas så vill man egentligen tillaga köttet i samma temperatur som den innertemperatur man eftersträvar. Men i boken "Den tekniske kocken2" påpekar Per-Olof Hegg att den metod är nästan orimlig då förhållandet mellan yttertemperatur och tillagningstid påminner om en "roten-ur" funktion. De sista graderna kommer iaf ta lång tid. Så man måste ha en högre yttertemperatur än den sökta innertemperaturen, men genom att sjuda köttet i buljong blir det garanterat aldrig varmare än 100 grader, och efter bara 1 ½ h så mår nu grisen riktigt prima.


 Tjocka revben från en glad svensk gris

Två timmar senare.

Revbenen ska nu få vila i fonden över natten. Imorgon ungefär 2-3 timmar innan tillagning ska de flyttas över till en tomat och soja baserad marinad.

/Jacob

ps. fortsättning följer (inkl recept) ... 

Veckans ord: Carnocentrisk måltid

Postat i Onsdag Nötkött Lättlagat kl. 17:22 av | Kommentarer (0) |


Det är lätt att tro  att det viktigaste för köttonsdag är kvalité eller kanske rentav kvantitet, men det är faktiskt fel. Det viktigaste är att köttet är i centrum, rätten, eller hela tillställningen ska alltså vara carnocentrisk. För att verkligen påvisa definitionen av en carnocentrisk måltid avnjöts veckans köttonsdag med råbiff.



Det som förvånade oss var att det var så enkelt, och så gott. Tillagningen reducerades på grund av rättens natur att mala köttet och det enda som återstod var att ta fram lite olika picklade och opicklade grönsaker. Vi körde köttet (innanlår) en gång genom den grövsta tillsatsen på köttkvarnen och det blev perfekt. Om man använder kött som är mindre mört eller har mycket senor tror jag att det kan vara klokt att mala det finare. Vissa hävdar att man till och med skall köra det två gånger, men det tycker jag verkar överdrivet. 


Hela härligheten åt vi med syltlök, kapris, cornichons, inlagda rödbetor, riven pepparrot och hackad schalottenlök. 
Till detta drack vi öl, vi hade ett par olika, lite porter och några trevliga IPA. Trots att det är ganska långt mellan de två ölkategorierna fungerade båda mycket väl till biffen. Min favorit var nog Twisted Thistle IPA. 


Bortsett detta, en rejäl nypa salt och ett par tag med pepparkvarnen och sedan är det bara att prova olika kombinationer som finns framför dig. 

Recept:
innanlår (nöt) (170 g räcker för en karl)
Sjysst bröd
kapris
dijon-senap
scharlottenlök
syltlök
pepparrot
Inlagda rödbetor
Cornichons

Så hur bra var det? 
Vi låter Nisse svara på det. 


Köttsliga hälsningar

Josef